–Tomten 

på jämtska

Midvinternatta mårsk å kåll

stjärnan glitter å blaga

folkje söv på olik håll

räven smyg borta haga

Månen lys, ha ahllten lyst

snön ti treom, vit å tyst

vit som ströken lakan

tomten e opp å vaka

Står mæ fjösan, stutt å grå

grå, å vit e fennan

står å unner: ”Hårre går e då?

Når de e shlut på e hennan?”

kik på trea der dom står

som en mur kring heile gåln

månen lys å blaga

”Int tar e shlut borta haga?”

Stryk mæ hann göning skägge sett

klöy se pyne luven

”De e för svårst at huvvan mett

å je vål bære gruven,

de löns int fånder meir på dæ

ingen veit hårr e kan væ”

sen går n å känn på döran

bå’ småaran å störan

Går rånt husa, gjær e vårv

kik hur hu ha’ne, geita

kynna står å glåm å dröm

dröm om sommarbeita

mæra ha en æn n dröm

tongt e arbei vill a glöm

skaklan, tauman, sælan

snön som driv ti fælan

Smyg se tyst å lytt itat

der folkje ligg å söv

dom som ställ ut huskur fat

mæ mjalk å go n gröt

tripp på teom för å si

ongan, der dom ligg, all tri

te si dom snus å sava

e artut vill je lava

Vänn tebaker oppå hjelln

lägg se, tänk å glåm

”Finns e någa ursprungskäll,

vor kom dom all ifrån?

Dom föss, vål vaxa sen, å döy

bære kom bort, uttan stöj.

Veit vor dom ha före?

Löns e grin å söre?”

Borta haga er e mårt

trea sir ut frösen

himlen stjärntjätt, kåll å svårt

tomten står mæ fjösan

står å ly ett nästa år

tykk se hör hur tia gå

tykk se hör hu spæla

å sno rånt heile værla

Midvinternatta mårsk å kåll

stjärnan glitter å blaga

folkje söv på olik håll

räven smyg borta haga

Månen lys, ha ahllten lyst

snön ti treom, vit å tyst

vit som ströken lakan

tomten e opp å vaka